Min farfar. På 20-talet så sprang han omkring 2 år gammal i dessa skor och lekte i Majorna, yngst av ett helt gäng syskon.

Dessa skorna har alltid hängt i vårt hem när jag var liten. Oftast så är bilder utan levande varelser döda och uttryckslösa för mig.

Men dessa små skorna berättar så mycket. Om en tid då man lagade det som gick sönder. Där ett par skor var ett litet hantverk i sig.

Tänk att min farfar, som fick min pappa, som fick mig, har stoppat sina små fötter flera hundra ggr i de här, och otåligt väntat på att få dom knutna.

Det är historia som känns både personlig och väldigt nära – trots att det som sagt är nästan hundra år sen.